Granbarkborren

Granbarkborren är ett välkänt träskadedjur som ofta angriper och i värsta fall dödar granar i hela Europa. Svärmningar av granbarkborrar har blivit allt vanligare i Stockholmsområdet och skärgården där ett stort antal träd har påverkats de senaste åren.

En tomtägare bosatt i sydöstra Stockholm ringde mig efter en storm och frågade om jag kunde fälla en stor död gran. Den hade fallit över tomtgränsen och hamnat över ett annat träd invid en gäststuga. Sektionsbeskärning var säkraste metoden att ta bort trädet för att minska risken att skada det lilla huset bara några meter från det hängande trädet. 

När jobbet var klart och trädet låg uppsågat på marken var det uppenbart att det var ett angrepp av granbarkborren som skadat trädet. I det här fallet hade trädet dött redan för några år sedan, men stått kvar tills det blåst omkull av stormen. Hålen i trädets stam avslöjade att det var granbarkborren som låg bakom skadan. Där hade insekterna svärmat ut efter angreppet. När jag senare sågade i stammen upptäckte jag dessutom blå fläckar under träytan, orsakade av en svampart som sprids i samband med just granbarkborren. 

Angrepp av granbarkborre leder inte alltid till att trädet dör, även om chansen att trädet ska överleva inte är särskilt stor. De flesta träd dör några månader efter att de första symptomen börjat visa sig. Det är svärmens intensiteten som avgör hur många träd i ett område som dör, men det finns mycket man kan göra för att skydda träden. Genom att ta bort angripna och döda träd kan man bryta insektens livscykel och därmed även smittspridningen. 

Fjällig Tofsskivling

Den här björkens allmänna vitalitet såg relativt bra ut vid besiktningen. Den hade överlevt sommartorkan som drabbade många av Stockholms björkar 2018. Men det fanns två orsaker till oro: Inonotus Obliquus och Pholiota Squarrosa. Den sistnämnda är en trädparasit som jag sällan ser i Stockholmsregionen.

Parasiten fjällig tofsskivling (Pholiota Squarrosa) är en svamp som oftare angriper asken. Den kan emellertid leva på en mängd trädarter. Förruttnelsen sker i stammens innersta kärna: i det som kallas för i kärnveden. Det är framförallt de stabila rötterna och stambasen som drabbas. Svampen skapar vitröta där lignin och hemicellulosa försämras. Unga träd motstår smittan medan mognare träd och veteranträd angrips av infektionen, ofta i samband med andra patogener.

Att hitta fjällig tofsskivling på ek eller ask brukar i sig inte vara anledning nog att fälla ett träd. Däremot bör ett sådant träd övervakas och tillståndet undersökas noggrant. Eftersom detta råkade vara en björk var förutsättningarna emellertid sämre för att trädet skulle överleva angreppet. Björkträ har nämligen svårt att stå emot spridningen. Dessutom fann jag en sprängticka, en annan rätt så aggressiv parasit, lite högre upp på stammen. Så sorgligt nog för de som bor här och ville att trädet skulle få stå kvar, var min rekommendation att trädet bör fällas. 

I detta fall skulle den fjällande tofsskivlingen kunna förväxlas med honungssvamp och liknande arter eftersom formen är atypisk. Här krävs en ordentlig undersökning av stjälken och hur den är markerad för korrekt diagnostisering.